Dag - 5 Ett ögonblick

Jag väljer att kopiera ett ögonblick från min låsta blogg... ett ögonblick som kändes fruktansvärt just då men som blev början på någonting positivt...

26 maj 2009
Jag vill inte åka, de har ju redan bestämt sig... men de har fel, de måste ha fel.

Kvart över ett föll domen, A-ordet. Psykologen ritade diagram och cirklar på vitatavlan men allt blev suddigt. Allt jag hörde var; Han har A-ordet, Han har A-ordet, Han har A-ordet. Jag ville sparka, skrika, slå, springa. -Nej! Barn med A-ordet gillar inte att kramas, det gör Malcom. Barn med A-ordet förstår inte, det gör Malcom. Han planerar, klurar, tänker.

Barn med A-ordet lever ju i sin egen värld... Det gör väl inte Malcom? Visst han kan vara lite svår att få kontakt med ibland men han är inte okontaktbar, han är koncentrerad.

Diagnosen var ett slag i ansiktet, de sa ju att han inte skulle få någon diagnos så länge jag och sambon inte skrev på? Det var ett slag i ansiktet som var väntat men som sved som tusen eldar. De har fel, de måste ha fel! Varför gick jag hit ensam? Det känns som hela min värld har rasat, hjälp mig...

Psykologen frågar mig plötsligt "hur det känns" och jag vaknar till... Hur det känns?

Jag får inte fram ett ord... Får jag slänga mig på golvet och skrika, sparka och slå. Får jag vråla? Allt jag känner är en obeskrivlig panik och frustration.

Psykologen börjar prata om hur "glad hon är att de äntligen fått ihop tillräckligt med barn för en "autism-barn-grupp" på byggden"... Är hon helt slut i huvudet??? Hon babblar vidare om vårdnadsbidrag men allt jag kan tänka är; Nej, nej, nej, Ni har fel! Hon pratar om scheman och träning... Allt jag tänker är; Men han skulle ju inte få någon diagnos om vi inte skrev på...

Men diagnosen är ställd... Efter en 30 minuters undersökning är diagnosen ställd... I Malcoms journal står det nu... Autism...
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

KRAM!!!!



Jag vet hur det känns.

Jag upplevde lite så jag också. Men jag vet bättre nu. Jag vet att jag har en mycket intelligent dotter som kanske inte är som andra, men finns det någon människa som är lik den andra?

Det blir lite mera... lite mera tänka efter så man säger rätt saker. Lite mera av allt, men det blir nog bra till slut. Vi älskar våra barn lite mera. Alla framsteg blir så mycket mera roligt.

2010-11-30 @ 11:55:01

Så sant Marie :)

2010-11-30 @ 11:58:28
URL: http://whatthefuckdotcom.blogg.se/

Det är inte lätt att få det så där svart på vitt. Jag vet själv. Fick vår dotters diagnos för bara en vecka sen :( Men nu ser jag framåt och glädjs samtidigt över det. För jag har äntligen fått förklaringen på det mesta som varit under hennes liv. Autism behöver inte vara så illa känner. Jag är glad att min dotter ändå ligger i den högfungerande högen om så säger. Hon är inte gravt autistisk tack och lov. Men jag känner så väl igen det du skriver. Jag har misstänkt detta med min dotter i många år. Men när vi fick svaret på den sista utredningen tappade jag ändå andan en stund. Sen kom sorg faktiskt som jag inte kan beskriva med ord. haft en mkt tung vecka bakom mig men nu ser jag framåt.



Jag tycker nog att vi har extra goa ungar du och jag eller vad säger du Kram på dig!

2010-11-30 @ 16:21:32
URL: http://www.linda.mustica.se/

2010-11-30 @ 22:30:06
URL: http://tovesfoton.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Klicka här så slipper du fylla i namn nästa gång
Trackback