Allt sker för en anledning.

Jag måste ge vännen jag skrev om HÄR lite upprättelse. Jag fick mail från henne där hon bad om ursäkt men det behöver hon absolut inte göra.

Inlägget är kopierat från en låst blogg som jag skrev för två år sedan och det var EN dag av många. Det var hennes första barn också och givetvis var hon stolt över vad han kunde och som mammor gör så bubblade det ur henne genom glädje. Hon kunde omöjligt veta att vi tre timmar tidigare hade varit hos psykologen och hört det fruktade ordet.

Att hon "var den första att påpeka när något inte var normalt" vet jag att hon gjorde i all välmening och jag är säker på att de flesta skulle säga något om ens väns barn, vid två års ålder, inte pratade, vägrade hålla i gaffeln själv... eller ville sitta på golvet och äta. Det är klart att man undrar varför.

Sedan finns det ju bra och dåliga sätt att säga det på men genom att jag aldrig sa till när jag tog illa upp så kunde hon ju omöjligt veta.

När jag tänker efter så hade det nog inte spelat någon roll hur var när hon sagt vad... för jag var så försvarsinställd och hittade "pikar" där det egentligen var "ett normalt samtal" mellan två mammor... så om jag hyser någon agg mot henne? Nej, absolut inte! och jag vill inte att någon ska vara rädd eller försiktig med vad de säger runt mig, det är Jag som måste börja öppna munnen och säga till när jag blir ledsen.

Vem vet, hade inte hon, och många andra, påpekat att något kanske var "fel" så hade jag fortsatt sticka huvudet i sanden och inte ändrat någonting... och vart hade vi varit idag i så fall?

Allt sker för en anledning.

Kommentarer

Det är nog sant det.

Finns en orsak och anledning till allt som sker.

Kramen.

2010-11-10 @ 17:57:53
URL: http://nabolandet.blogspot.com

kan hålla med ! :P

2010-11-10 @ 18:53:23
URL: http://lailaaziz.blogg.se/

Jo så är det, allt sker för en anledning.

Många kramar !

2010-11-11 @ 00:36:49
URL: http://lisenj.blogspot.com

Hela det här inlägget och det andra om A-ordet grep tag i min själ. Jag rös när jag läste, för så nära dina känslor kom jag. Tack för att du blottade dina tankar, det fick mig att kanske iallafall förstå lite lite hur det kändes för dig. Kram!!

2010-11-11 @ 15:22:40
URL: http://gbgmamman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress:

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Klicka här så slipper du fylla i namn nästa gång
Trackback