...Filmer. Jag tror jag har sett ToyStory 3 en miljon gånger nu och jag bölar lika mycket nu som första gången... Jag såg även I am Legend här om dagen och givetvis öppnades tårkanalerna när vovven dog..
Jag som inte ens gillar hundar???

En annan film jag alltid bölar till är Mystic river... speciellt denna scen (Tyvärr är den inbäddad så jag kan inte lägga upp den på bloggen) Klicka här: http://www.youtube.com/watch?v=Vx7jtL41Bts&feature=related Jag bölade t.o.m nu när jag skulle hitta den på youTube... det är ILLA!



Jag började tänka på vad som får mig att gråta och det är faktiskt bara filmer... såvida ingen dör i verkligheten dårå... Allting annat gör mig bara arg. Jag kan bli ledsen men jag uttrycker det i ilska... som bråket jag hade öppet här på bloggen med Mumari.

Jag var inne i en väldigt låg period och det var mycket som hände runt omkring. Kortfattat: Hon blev sur för att jag inte orkade svara i telefonen så hon kunde vara en bra vän när jag mådde dåligt... Jag fick inte ihop den ekvationen och jag blev jätteledsen men istället för att säga det så högg jag mot strupen direkt -bara för att bli av med henne- så jag inte skulle bli ledsen igen... om ni förstår vad jag menar.

Många kurar ihop sig när de blir ledsna, som skadade hundar, men jag attackerar... Jag säger inte att det är rätt men det sitter i sedan min uppväxt antar jag.

Jag minns sist jag grät för att någon gjort någonting dumt. Jag tror jag var 13 eller 14 år och min far, (alkoholist), började bråka med min systers dåvarande pojkvän... Det var även den dagen jag ringde mitt första 112-samtal, min mamma fick en bruten arm och min pappa slutade att existera.

En av mina syskon satt ute och grät och jag gick för att trösta henne men hon var hysterisk så det gick inte. Jag minns så väl hur arg jag blev och det var som om någonting brast och jag bestämde i det ögonblicket att idioter skulle aldrig få göra mig ledsen igen...

Så jag torkade tårarna och traskade in till min fulla far och slog en skål i bordet så han fick glassplitter i hela ansiktet och bad honom fara åt helvete... efter den dagen har jag inte haft någon pappa. Han dog när han började dricka. (Han var nykter-alkoholist från min födelse tills detta ögonblick) Jag försökte ha någon form av relation med honom men det gick inte, de enda gångerna jag fick en reaktion från honom var när jag var våldsam och elak... och det slutade med att jag sparkade av honom 2 revben när jag var 17 år...


Nu har jag inte träffat honom på snart 2 år men jag har hört på omvägar att han varit nykter i ett år nu... men jag törs inte ringa för chansen är stor att -om han är nykter så börjar han dricka igen sekunden vi pratar. Jag vet att han mår dåligt och att han skulle plocka upp flaskan på en sekund om han började känna skuld... så då är det nog bättre att bara låta varandra vara.


Men det får mig inte att gråta... men det gör Toy Story 3.. om och om igen!.. Kanske borde söka hjälp ;)